Arkiv för kategori ‘Häst’

Återblick på 2014

onsdag, 21 januari, 2015

Eftersom jag bevisligen blivit riktigt usel på att blogga så tänkte jag att jag åtminstone kan bemöda mig med att göra en summering av förra året. Utan ambition om att ge alla delar rättvist utrymme så kommer de här, mina tankar, minnen och erfarenheter från 2014.  IMG_1957

IMG_1160

IMG_1930

IMG_3041

Det övergripande temat för vintern var eko i plånboken! Tyvärr inte på grund av dyra julklappar, mellandagsshopping eller roliga semesterresor, utan snarare hutlöst höga och många veterinärräkningar och en tråkigt otajmad service och reparation av bilen. Jag ska dock berätta mer om katterna i ett annat inlägg eftersom det förtjänar mer utrymme än några rader i en summering. På den positiva sidan så kan jag dock nämna en väldigt snöblöt men rolig öltölt på Fors Gård dit jag och Britta tog oss tillsammans med halvsyskonen Tindra och Vísir. Lika nervösa båda två (tvåbeningarna alltså) när vi för första gången var iväg på äventyr utan vår mentor Malin, huuu! Tindra sprang hem en 6:e plats och vit rosett i öltölten, och en härlig 3:e plats och gul rosett i vägtölten. :)

IMG_7745
Halvsyskonen Vísir och Tindra torkar upp i ridhuset på Fors inför öltöltens start.

IMG_7749

Februari och mars bjöd även på två underbara vistelser på Yasuragi, min skönaste vardagslyx! Den ena betalade jag själv (åker man söndag till måndag och har ICA-kort så blir det inte alls dyrt) och den andra blev jag så tacksamt bjuden på av jobbet tillsammans med kollegorna på Marknad. Denna tiden karaktäriserades också av flyttstök och förberedelser – på jobbet då. I mars flyttade vi nämligen tvärs över gården till ett nytt kontor, från egna kontor till kontorslandskap med allt vad det innebär. Och det har faktiskt blivit riktigt mysigt och roligt, även om det inte bara innebär fördelar så är det kul att dela vardagen med kollegorna och en hel del skratt blir det!

IMG_7986Yasuragi med kollegorna

IMG_7985

IMG_7927
Flyttstök på jobbet!

IMG_7914

IMG_7926Såhär bor vi nu!

Påsken bjöd på fantastiskt fint vårväder och det blev både grillmiddag med familjen hemma på altanen och parkhäng med grillning tillsammans med en kär vän i Knivsta. Jag gick också tillsammans med familjen och såg Henrik Dorsin och Näktergalen från Holavedsvägen på Cirkus, så sjukt rolig och bra, tårarna rann!

IMG_8310

En bukett vitsippor följde med hem från stallet nästan varje gång! Blåsippan fick stå kvar i backen.

9F8A91A0-DAEB-4157-9BF0-10F61D1923FC

IMG_8296

Grillade lammracks till påskmiddag med familjen på altanen!

IMG_8298

IMG_8308

IMG_8323

Varm vårdag, en filt, en park vid en sjö, en engångsgrill och en underbar vän. Livet på en pinne!

IMG_8324

Våren och försommaren innehöll både mindre roliga plikter (som heldags”ledigt” från jobbet för att kunna vara med på tvåårsbesiktningen i alla lägenheter i bostadsrättsföreningen) och en hel del njutande av lite sol och värme. En massa, massa tid i stallet och med Tindra förstås, så underbart när kvällarna blir ljusa och flygfäna inte riktigt vaknat ännu. Kollegorna hemma på grillmiddag på altanen och så en kväll med jobbet ute på Grönan och flera omgångar fullkomligt lyckorus i ”Eclipse”!

IMG_8709

IMG_8660

IMG_8697

I juni hängde jag med Malin som hästskötare på tävling i Vallentuna. Blåsig men väldigt solig helg, där min kamera hux flux plötsligt bestämde sig för att det var dags att lägga av! Inlämning på verkstaden gav diagnosen att i stort sett allt i den gått sönder. Ganska imponerande av en elektronikpryl att bli så extremt trasig medan jag satt och höll den i handen – det hade ju varit lite mer förståeligt om jag tappat den, låtit den ligga ute i regnrusk eller liknande. Men det är bara att tacka för trogen tjänst, den hade helt klart överstigit sin förväntade livslängd. Otroligt nog har jag fortfarande inte utsett någon efterföljare, även om det finns många kandidater. Det har varit ett ganska nyttigt år sedan dess, tack och lov är ju kameran i mobilen nu så pass bra att en fotonörd som jag faktiskt kan ta bilder som jag är nöjd med!

IMG_9499
Efter regn kommer solsken… Med lite Photoshop i mobilen kan man få väldigt vackra, om än inte helt naturtrogna, bilder.

IMG_9505

Sommaren bjöd till en början på det kallaste sommarvädret jag kan minnas. Vi satt ute i partytälten på midsommarafton och huttrade invirade i filtar, och funderade på hur kloka vi var som satt utomhus när temperaturen endast översteg den på julafton med ett par grader. Men så gör vi tydligen i Sverige… Vädret gjorde dock så småninom en helomvändning och vi fick istället en av de varmaste somrarna i mannaminne. Över 30 grader i skuggan, och hettan ville bara inte ge med sig – då förvandlas faktiskt jag till en riktig gnällspik, hetta är hemsk när man inte kan komma undan.

IMG_9887
En av flera underbart mysiga sommarturer barbacka tillsammans med Sabine och Nalle.

IMG_9297

Blommorna på altanen trivdes i alla fall i värmen!

Tindra blev sparkad och fick ett elakt sår på ena bakbenet, lagom tajmat till matte Malin skulle på långsemester i hemlandet Finland. Jag erbjöd mig rollen som sjuksyster och var ute i stallet varje dag och tvättade såret och promenerade med Tindra, vilt krigandes mot hundratals av de äckligaste och största bromsarna jag sett. Så vidriga, vi dränkte både hästar och oss människor i flugspray och jagade bromsar med mordiska vrål varje kväll. För innan klockan 20 gick det inte att vara utomhus, men när värmen släppt och bromsarna gett upp var det helt underbara sommarkvällar. Att jag jobbade hela juni och juli kändes inte som någon uppoffring när den ena månaden bestod av iskyla och den andra av extremhetta – inne på kontoret blev det på ett genomsnitt ganska lagom. ;)

IMG_9439

En mysig ridtur får representera sommaren istället för de äckliga krypen eller ett fult sår. ;)

IMG_9058

Trots stenhögarna utanför fönstret har jag den mest vidunderliga utsikt över skogen, ängarna och solnedgången!

En hel del tid spenderades ändå på min fantastiska altan som riktigt prunkade av blommor. Mycket slit med vattning blev det, men åh så jag njuter! Katterna med för den delen, de älskar att vara ute i koppel, äta gräs och bara njuta. De alldeles för varma dagarna gav riktigt behagliga kvällar, perfekt att spendera själv eller i goda vänners lag på altanen! I augusti bjöd jag hela stallgänget på kräftskiva och altanen visade sig från sin bästa sida! I det varma vädret kunde vi sitta ute tills långt efter solen gått ner utan att frysa, och det blev massor av god mat och skratt!

IMG_9364

IMG_8575

IMG_8582
Äta gräs, spana på grannar eller mysa med matte. Perfekt kattsysselsättning på sommaren!

IMG_9361

Solstolen på altanen fick stå till tjänst en hel del, ofta med en katt eller två till sällskap trots hettan!

IMG_0593

IMG_0149

Fantastiska middagar med härliga vänner!

IMG_0176

IMG_0135

IMG_9415

IMG_1795

IMG_1750
Altanen blommade överdådigt långt in på hösten. Längtar redan till nästa säsong…

IMG_1630

IMG_1635

IMG_1850

De mysigaste sommarminnena är dock från de underbart mysiga seglingsturer jag var på tillsammans med familjen i mammas och pappas segelbåt. Min äldsta lillebror Eric var hemma på semester i Sverige i över en månad, i glappet mellan byte av både jobb och land från Shanghai i Kina till numera Jakarta i Indonesien. Vi hann även med ett underbart besök på barndomens landställe på Fåglarö, där det bjöds på trevligt 70-årskalas hos morbror. Vi blev övertalade (och var väl inte så svårövertalade heller för den delen) att stanna på väldigt trevlig grillmiddag med grisnacke, ”secreto di Iberico” som jag haft med från jobbet, och efterföljande övernattning vid grannarnas brygga i sällskap av både helikopter, fina båtar och vattenskotrar… Dagen efter insisterade jag på en skogspromenad på ön och lät vågorna av barndomsminnen bara skölja in som balsam för själen.

IMG_9123

Massor och åter massor av panoramabilder blev det i somras! Vackra, knasiga, magiska, otroligt roliga. Speciellt att försöka ta ett kort där alla runt bordet blev bra, inte fick två ansikten eller ögonen på olika höjd…

 

IMG_9151

IMG_9186

IMG_9225

IMG_9227

IMG_9245

En solnedgång på Fåglarö är i sanning svårslagen.

IMG_9256

Det blev flera turer ut i segelbåten och en massa öar att besöka – Kymmendö, Fåglarö, Ornö, Notholmen. Även yngsta lillebror John följde med ut en helg, och augusti när Eric åkt utomlands igen så följde jag med mamma och pappa ut på en lite längre tur från Nynäshamn till Öja, Nåttarö och till sist Krokholmen där vi hade hela viken för oss själva i två hela nätter – så fantastiskt!

IMG_9560

Hela familjen på väg ut en fredagskväll för en helg i skärgården.

IMG_9588

IMG_9660

Mammas och pappas katter Cirrus och Minolta är alltid med som mycket lyckliga skeppskatter.

IMG_9661

IMG_9620

Njuter av solvarma klippor på Ornö när solen redan för länge sedan försvunnit bakom horisonten.

IMG_9662

IMG_9678

Notholmen med både vänner och familj. Kanske skärgårdens vackraste ö!

IMG_9680

IMG_9682

IMG_0212

På Öja med mamma och pappa. Cirrus vill gärna ha lite räkor…

IMG_0211

IMG_0484

IMG_0483

IMG_0452

IMG_0469

Nåttarö med fantastiska sandstränder!

IMG_0474

IMG_0465

Mamma tar ett morgondopp och Cirrus övervakar så inget händer.

IMG_0515

Helt ensamma på Notholmen. Visst är vi i Sverige lyckligt lottade som får njuta av detta?

IMG_0547

IMG_0556

En av de bästa sakerna på hela sommaren – inga mygg! Att kunna sitta ute och läsa en bok och titta på solnedgången i en spegelblank vik, tills det blev för mörkt för att se – och inte ett myggbett därtill!

I månadsskiftet augusti-september så åkte jag tillsammans med bästa vännen och kusinen Therese till Kos i Grekland på en sistaminutenresa. En vecka med massor av sol, bad och god mat, och så tyvärr en redig förkylning på det som gjorde det snudd på omöjligt att sova om nätterna. Men hellre förkyld vid en fantastisk pool eller strand i Grekland än hemma i sängen, eller hur? :) Hotellet var superfint och tiden perfekt vald, det var hur lugnt och skönt vid poolen som helst utan alla barnfamiljer!

IMG_0860

IMG_1246

IMG_1185

IMG_1319

IMG_0877

IMG_1255

IMG_1326

IMG_1495

IMG_1032

Petrino – en underbar restaurang med härlig stämning, fantastisk mat och extremt charmigt middagssällskap!

IMG_1027

IMG_1408

Efter semestern var det dags för den långa arbetshösten att börja. Förutom jobbet blev det som vanligt stallet vareviga dag, roligt och motiverande, speciellt som jag fick möjligheten att rida en tvådagarskurs för ”den stora Atli”. Jag var lite nervös innan, en sån amatör som jag skulle få rida för en duktig och känd instruktör, dessutom med en massa ögon som tittar på från läktaren. Men det visade sig snabbt att jag inte hade någon orsak att vara nervös, kursen var otroligt rolig och inspirerande, ren och skär lycka!

IMG_3120

IMG_3078

I övrigt blev stallhösten också väldigt jobbig och sorglig. Vi blev nämligen tvungna att flytta ifrån vårt älskade stall Skogsäng, eftersom världens bästa stallägare skulle sälja gården och flytta. All tid i stallet blev liksom mer eller mindre tyngd av en massa känslor av glädje, sorg och saknad bara över tanken på att vi skulle flytta därifrån. Jag njöt verkligen i fulla drag de sista månaderna, åkte inte hem förrän långt efter solen gått ner och bara när det blev så mörkt att det inte längre gick att se hästarna i hagen längre. En massa tårar fälldes och minnet av Skogsäng kommer alltid finnas där, vackert och lyckligt!

IMG_8736

IMG_2378

IMG_2305

IMG_2048

IMG_1603

Som väl är blev det ett helt ”gäng” som flyttade tillsammans till det nya stallet (kanske mest gäng eftersom Malin och Britta tillsammans har fem hästar, plus Sabine med en). I oktober sadlade vi på och red i samlad tropp över till det nya stallet, endast ett stenkast hemifrån mig över ängarna, till stall Gårdslöt i Stav. Det är ett väldigt mysigt litet stall, och den närmaste tiden ägnades mycket slit åt att riva, flytta och montera upp vindskydden från Skogsäng på Gårdslöt istället. Mycket knäckta ryggar, svordomar och jävlar anamma senare så står de trots allt där. Hästarna verkar trivas utmärkt i sina skogshagar och även vi människor har efter lite omställning kommit tillrätta i allt det nya, med allt vad kollektivstall och delade fodringar innebär. Rätt mysigt är det ändå att se hästarna så glada över lite mat. :)

IMG_2589

skogsangsflytt

Höstens stora tråkighet skedde dock kort efter att vi flyttat till Gårdslöt. Jag hade en tid funderat på att Tindra snubblat en del med bakbenen, men det var inte förrän första ritten efter stallflytten som jag kände att något inte var som det skulle. Jag tyckte Tindra kändes halt eller ojämn, men eftersom jag har noll erfarenhet av halta hästar så bad jag Malin rida Tindra och känna efter. Dagen efter när Malin red henne så var hon tydligt halt, och hon ringde direkt till kliniken och bokade en hältutredning ett par dagar senare, tills dess fick Tindra gå i hagen och vila. Någon dag innan veterinärbesöket så var det älgar på besök i hagen och kalabalik i hagarna. När jag och Malin sedan var på kliniken med Tindra upptäckte Malin att hon blivit varm och svullen i en sena, som inte varit varken varm eller svullen dagarna innan då hon upptäckte hältan. Veterinärundersökningen visade en liten hälta på båda bakknäna som behandlades, och även en skada på förstärkningsbandet på frambenet där hon var svullen – mest troligt orsakat av en halkning i den leriga hagen vid älgbesöket.

IMG_2734

Ordinationen blev promenader, varje dag, och Malin och jag hjälptes åt. Några veckor senare var det dags för återbesök och hältan i bakknäna var nu så gott som helt borta. En liten hälta upptäcktes i framknät på samma ben som den skadade senan, men verkade inte ha med senan att göra. Eftersom hon ändå skulle vila p.g.a. senan så behandlades hon ytterligare en gång i bakknäna samt i framknät. Och ännu fler promenader, två gånger per dag, så det är vad Malin och jag roat oss med så gott som varje dag i november, december och januari. Promenader, promenader, promenader. Gott om motion med andra ord, och ska man välja någon gång att inte rida så är det väl kanske ändå i kolsvarta, leriga och dystra november och december när inspirationen ändå ligger på botten. På ett sätt ganska mysigt, även om det varit jobbigt och påfrestande att se den alltid så friska Tindra skadad. Jag har lärt mig hur mycket som helst om skador och att linda ben, något jag aldrig behövt lära mig tidigare.

IMG_3515

IMG_3466

IMG_3467

IMG_3238

Ofta har det blivit tömkörning som omväxling till promenaderna, glad häst och bra träning för Erica!

IMG_3237

Apropå vad jag skrev om i mitt förra inlägg så har det lite känts som att den här perioden på riktigt visat mig vad det innebär att ha egen häst – i med såväl som motgång – och det känns som att prövningarna bara fått mig att vilja kämpa extra hårt. Tindra har gett mig så otroligt mycket glädje de senaste åren, det känns som en självklarhet att ge så mycket av mig själv det bara går för att få henne frisk igen! Och bättre har hon faktiskt sakta men säkert blivit! Senan är nu mycket bättre, inte helt bra, men så pass bra att vi nu bytt ut en promenad varannan dag mot skritt från ryggen. Nu håller vi tummarna att det fortsätter på samma sätt, tålamod har jag gott om, tid får det ta. Men det är riktigt härligt att få sitta på Tindras rygg igen, barbacka med värmen strålande genom den tjocka pälsen.

IMG_3530

IMG_3465

Det ser måhända ut som att hela min höst handlade om hästar, och det är nästan så det är. Nästan varje dag, i ur och skur. December kryddades dock av en massa trevligheter, först ytterligare en riktigt mysig tur till Yasuragi (jag vet, jag är smått besatt av stället!) tillsammans med en älskad barndomsvän. Dessutom en supertrevlig och nostalgisk middag på Skogsäng hemma hos underbara stallägaren Monica, gourmetmatlagning och teambuilding med jobbet på fantastiska Aveqia, chokladpralintillverkning och finmiddag tillsammans med reklambyrån, middag på Grill och ett besök på Stjärnklart tillsammans med en leverantör, och sist men inte minst en julkonsert med The Real Group. Jag har känt mig så bortskämd att jag faktiskt haft dåligt samvete över hur bra jag har det, och har därför bestämt att 2015 ska jag ge mer pengar (även om man alltid kan bli bättre har jag alltid varit bra på att ge av mig själv) till de som inte har det lika bra som jag. Enda ”nyårslöftet” jag någonsin velat avge!

IMG_2957

Förrätt på Aveqia

IMG_3079

Pralinkurs på Chokladfabriken!

IMG_3101

Gudoooomligt god ”Tonfisk Teppanyaki” på restaurang Grill!

IMG_3102

Mellan alla tråkigheter och roligheter har det faktiskt varit en ovanligt lugn och skön höst och vinter. Jag har försökt minimera plikterna och de dåliga samvetena och ägna så mycket tid som möjligt åt att bara vara. Titta på tv, gosa med katterna och faktiskt känna att jag har rätt att göra ingenting (efter jobb och stall då) utan att ha dåligt samvete över det. Jag känner att jag mått bättre denna höst än på väldigt många år – mörkret brukar göra mig väldigt nere – men säkert har en kombination av vila och gott om frisk luft och gos med djur gett välmåendet en kick!

IMG_3257

IMG_3254

IMG_3272

IMG_3119

Jag ser fram emot ett 2015 med nya utmaningar, både genom att göra mer och att göra mindre. På återseende, när plikten kallar… Och ja, det där inlägget om katterna kommer, jag vågar faktiskt lova!

Ett hästliv

lördag, 11 januari, 2014

Dags att posta ett inlägg som jag började skriva för 7 månader sedan. Men så blir det ett mastodontinlägg också… Jag har länge konstaterat att den här bloggen lider allvarlig brist på hästinnehåll, med tanke på hur stor plats hästarna tar i mitt liv. Därför tänkte jag råda bot på det med råge. Ladda med en portion tålamod och en kopp kaffe eller te kanske, här kommer det. :)

Ända sedan jag var liten så har jag varit riktigt hästtokig. My Little Pony, leksakshästar, upptejpade stall med boxar över hela mitt rum, hagar ute på gräsmattan, hästlekar i både vår egen och grannarnas trädgårdar. Min kusin Therese som är 6 år äldre än mig var min stora idol när jag var liten. Vi hade böcker där vi samlade hästnamn och lekte ridskola i deras trädgård, byggde hinder och hoppade över, knöt snören som ”tyglar” på cykelstyret osv. Ridskolan hade till min stora besvikelse 7-årsgräns, väntan på att få börja kändes oändlig. Jag följde med Therese till stallet ibland, blev kär i de söta ponnyerna och tittade storögt på jättehästarna. Vilken lycka när det var min tur att börja på ridskolan. :)

Min ryttarbana inledde jag på Blåkulla ridskola i Västerhaninge där jag red i många, många år. Först på ponny och sen stor häst. Jag hade en sköthäst (ponny) i en period men hörde inte till de allra mest hästgalna då jag nog var lite för feg, blyg och försiktig – lite skrämmande var ju hästvärlden trots allt. Bokmal som jag var plöjde jag dock varenda hästbok jag kunde komma över. På biblioteket fick man låna max 10 böcker åt gången, jag hade läst alla deras hästböcker flera gånger om och det var sällan jag (mycket motvilligt) plockade en bok från någon annan hylla.

I högstadiet började en ny tjej i min klass, Tess, och hon hade EGEN HÄST. Oj vad jag var imponerad! Föga förvånande kom vi så småningom att bli bästa vänner. :) Hennes familj hyrde ett hus på gården Karlsfrid i Sorunda, alldeles granne med stallet och med utsikt över ängarna. Det blev nästan som mitt andra hem och hennes familj som min andra familj. Vi gjorde allt man gör på landet, njöt av hästarna, ängarna, skogarna, hässjade hö på gammaldags vis, sov på höskullen och pratade häst tills öronen värkte. Jag har så många fina minnen därifrån, innerligt tacksam att ett förortsflicka som jag hade möjligheten att bli kär i landet och hästarna ”på riktigt”!

freydis_pussTess och Freydis från Tungelsta, e. Mökkur frá Varmalæk

Det var också hos Tess jag för första gången kom i kontakt med islandshästen. Hennes häst Freydis från Tungelsta var efter den store Mökkur frá Varmalæk, en hingst som jag minst sagt skulle komma att höra mer om i framtiden. Då var Freydis en unghäst och nyss inriden. Jag var inte jätteintresserad av dessa små hästar, utan istället blev jag medryttare på Kirre, en travare som ”pensionerats” (dock inte p.g.a. ålder).

kirre2Kirre

När jag slutade högstadiet så flyttade min familj ner till Singapore i två år. Det blev två år med mycket hästlängtan för min del – att rida i Singapore var bara något för de allra rikaste. På sommaren åkte vi dock hem till Sverige igen och jag tog förstås mig tillflykt ut till Tess och hästarna igen. Nu fick jag istället börja låna Freydis från Tess medan hon lånade någon av de andra islandshästarna i stallet. Så mycket gångartsridning kan jag dock inte minnas att det blev, vi tog dock väldigt många långa mysiga skritturer i skogen varvat med en galopp eller två uppför någon backe. Riktigt hästmys med andra ord!

Riktigt islandshästbiten blev jag dock inte förrän jag följde med Tess och hennes mamma som hästskötare på några tävlingar. Tess tävlade Freydis medan hennes mamma lånade en häst av en vän. Och vilken häst! Svie från Rooslunda, möjligtvis världens sötaste valack, brunskäck med låååång man och de snällaste ögonen man kan tänka sig. Jag fick prova rida honom någon gång och kan bara minnas att jag kände mig lyckligast i världen. Man kan nog lugnt säga att Svie var den som fick mig på fall för färgglada islandshästar…

svie5Svie från Rooslunda, e. Hédinn von Gretesch

Ungefär i samma veva (år 2000) så kom jag och min andra bästa vän Emelie på den goda idén att försöka låna/hyra varsin islandshäst över en sommar. Så mysigt det skulle bli tyckte vi! Vi formulerade en fin annons och ställde även en fråga på islandshästdelen på hästforumet Bukefalos. För er som känner till Bukefalos förstår ni säkert att det tog hus i helvete. Jag/vi fick en utskällning efter noter, hur kunde vi tro att någon skulle vara så urbota dum att låna ut sin islandshäst till oss över sommaren (den bästa tiden att ha häst) och riskera att få tillbaks en häst med totalförstörda gångarter efter att några småtjejer haft lite kul med dem en sommar. Jag minns att jag bröt ihop totalt framför dataskärmen, hur kunde någon skriva så elaka saker till mig? När tårarna torkat så öppnade sig dock en helt ny värld för mig. Jag började läsa på forumet och insåg helt plötsligt att personen som skällt ut mig var otroligt kunnig och dessutom ägde två fina hingstar och bedrev avel på den stora gården Silverkedjan. Det var så jag lärde känna Tim Kvick och fick en ny idol. ;)

askur tittar i kameranAskur fra Hofsstaðaseli, en fantastisk hingst!

Av många olika anledningar så samlade jag under våren 2001 ihop så mycket mod jag bara kunde uppbåda och skickade ett mycket prydligt ansökningsbrev om praktikplats på Silverkedjan. Jag hade både hunnit tappa hoppet och glömma bort det när jag blev uppringd av Tims man som sa att jag var välkommen vilka veckor jag ville under sommaren. Hur jag vågade mig dit är än idag ett under, speciellt som jag efter en natt på gården ringde till mamma och pappa och grät och bad dem komma och hämta mig igen. ;) Lilla, lilla Erica som ju inte kunde någonting! Kloka Tim förstod precis vad som behövdes, efter ett samtal i trädgården med många tröstande och insiktsfulla ord så vågade jag stanna. Förutom att hjälpa till med alla sysslor på gården så bad Tim mig att lägga lite extra tid på valacken Dreygur som behövde en kompis. Snällaste Dreygur, naturtöltare med ett hjärta av guld, perfekt att trösta en lite rädd och osäker Erica.

dreygur betarDreygur frå Lödeng, e. Thröstur frá Teigi

Mina första tre veckor på Silverkedjan blev några av mina bästa någonsin, och vad jag lärde mig! På alla plan. Vara utan mamma och pappa, rida varje dag, utföra sysslor, kolla till unghingstarna på betet, hålla koll på brunster, betäckningar, ultraljud, medicinering av skadade hästar, vaka på sto som skulle föla, vara med om fölning osv. Mycket jobb men oerhört mycket belöning och lycka på högsta nivå! Vackra hästar, söta föl, roligt sällskap, gudomliga ridturer och härliga samtal. Så många detaljer inpräntade i hjärnan att man undrar hur det kan finnas plats där inne. I sanning minnen för livet!

rissa och rauns bebis kliasSöta skäckföl på Silverkedjan sommaren 2001.

prisma livligPrisma från Silverkedjan med den spännande färgen silvermusblackskäck!

När jag kom hem från Silverkedjan så fortsatte jag rida Freydis och hängde vidare på islandshästforumet på Bukefalos. Jag fortsatte suga i mig kunskap som en svamp och började så småningom knyta till mig lite nya kontakter i islandshästvärlden. Jag följde med en forumvän ut till hennes hästar som stod på Fors Gård i Västerhaninge, och fick här för första gången hälsa på kungen själv, gårdens egen stolthet, hingsten Mökkur frá Varmalæk. Som jag skrev tidigare var han pappa till Freydis så det kändes förstås lite extra kul. Via Bukefalos lärde jag också känna Elisabeth, och tillsammans bestämde vi oss för att fråga om vi än en gång fick möjligheten att spendera en sommar på Silverkedjan. Så blev det, så tidigt på sommaren 2003 så hamnade vi där igen i tre veckor. Ännu en underbar sommar med mycket skratt, härligt sällskap, fina hästar! Vi hann med många rundor kring hagarna och konstaterade att 30 hästar var ALLDELES för mycket att satsa på själv, det skulle räcka med en sisådär 5-10 st. ;)

silverkedjan

silverkedjan-silverfolOmringad av silverföl – vart annars än på Silverkedjan? :)

Under 2003 blev jag också genom mitt intresse för hemsidebyggande inbjuden att engagera mig i en nystartad förening under Svenska Islandshästförbundet. Klubben hette MöRS, Mökkur Ryttarsällskap, och hade sitt säte just på Fors Gård. Vem som klubben är döpt efter är inte svårt att gissa, självklart ”kung” Mökkur frá Varmalæk. ;) Jag blev snabbt utnämnd till föreningens webmaster. Hösten 2003 kom jag sedan även att bli webmaster för Fors Gårds hemsida och började i samma veva att rida på ridskolan där. Jag blev så småningom invald i styrelsen i MöRS och där blev jag sedan kvar i många år. Jag har varit med och arrangerat otaliga tävlingar och aktiviteter och lärt känna väldigt mycket trevliga människor, vilket jag är jätteglad för! Tävla själv skulle det dock ta lång tid innan jag vågade göra. ;)

mors-lakanMöRS-lakanet jag en gång målade med textilfärg hängde med i många år!

fors-gardHästar i ”antikhagen” vid de gamla vikingagravarna på Fors Gård

Det var också via MöRS som jag träffade på min vän Malin Schön. Ett av de första minnena jag har var när Malin skulle skriva en artikel om boots till klubbens hemsida och jag ställde upp som ”hovfotograf” (och så det uttrycket brukats och missbrukats sedan dess! ;) ). Efter något år bytte jag ridgrupp på ridskolan och började rida i en av Malins grupper – och sedan dess har jag inte velat sluta! Hon är en underbar instruktör, duktig, tydlig och pedagogisk, och har en fantastisk känsla och hand med hästar, så mjuk och lyhörd för deras känslor och behov. Jag vet att jag är långt ifrån den enda som tycker så, vi är många som är med i Malins fanclub! ;)

malin-tindra2006Malin och Tindra hösten 2006

Hösten 2006 kom jag via Malin i kontakt med min nästa medryttarhäst, Gymir från Dalarö e. Mökkur frá Varmalæk (japp, Mökkur igen!) ue. Tyr vom Rappenhof. Han var då bara 5 år gammal men världens snällaste och tryggaste häst. Det blev mest skritt, trav och galopp och så korta sträckor tölt då han inte var så stark ännu. Han stod i ett litet stall ute i Sandemar så där fanns massor av fina ridvägar där inga bilar åkte, dock tyvärr varken ridbana eller ridsällskap. Trots det var det en härlig tid, vi hade många mysiga stunder ihop, jag och Gymir! Jag red honom i ungefär ett år och slutade av olika anledningar då jag dessutom fick full upp med flytt och renovering av min nya lägenhet.

gymir2Jag och Gymir från Dalarö, e. Mökkur frá Varmalæk

Några månader senare i slutet av 2007 så fick jag erbjudande om en ny medryttarhäst. Denna gång var det till Kengan, Kengála frá Höskuldsstöðum, ett superpiggt och roligt femgångssto som ägdes av Malins vän Jill. Jill var en underbar medryttarhästägare och Kengan en underbar häst! Extremt snäll och lugn från marken och sedan en riktigt jätteglad energibomb när man satt upp. En sån häst! Med sina Ior-öron som hängde som kranar ut från huvudet, diverse galenskaper och en galopp som snarare kunde liknas vid en racerbil så kunde man inte annat än älska henne. I 1½ år fick jag den stora äran att rida Kengan så mycket jag ville, lycka på hög nivå! En häst som verkligen fastnar i hjärtat. Under våren 2009 slutade jag rida Kengan i samband med att fölet i hennes mage började fundera på att komma ut. För något år sedan så tog jag tyvärr ett allra sista avsked av Kengan då hon p.g.a. skador som inte ville försvinna blev tvungen att avlivas. Många, många tårar har fällts, men det är med det lyckligaste leende jag tänker tillbaks på tiden jag fått möjligheten att spendera med en sådan häst!

kenganJag och Kengan hösten 2008

kengan-nykurKengan och Nykur sommar 2009

Efter att jag slutade rida Kengan så blev det ett uppehåll i medryttarhästeriet ett tag. Massor att göra med både jobb och skola gjorde att jag tvingade mig själv att avstå från sån lyx. ;) Ridskolan har jag dock varit kvar på hela tiden. Nu är det faktiskt 10 år sedan jag började rida på ridskolan på Fors Gård! Mycket nyttigt att rida lektion en gång i veckan, få chansen att prova på en massa olika hästar och testa nya övningar. Deltog efter ett spontant infall sent omsider i min första islandshästtävling, den årliga traditionella öl- och vägtölten på Fors Gård, med ridskolehästen Tor vintern 2011. En tredjeplats och en gul rosett var ju trots allt ganska roligt, speciellt som jag blev slagen av Malin på Tindra på andraplatsen och Jills dotter My och Kengan på förstaplatsen! :)

tor-oltoltJag och Tor på öltölten (Foto: Per Schön)

Kort därefter så frågade Malin mig om jag ville bli medryttare på hennes Tindra till hösten när hon skulle bli ”ledig” igen efter att ha varit på foder en period. Svaret blev ett självklart ja! Tindra frá Österkulla är (liksom Malin själv ;) ) finskfödd och – tro det eller ej, även hon efter Mökkur frá Varmalæk! Nog för att det finns en hel del Mökkur-avkommor häromkring, men detta blev nu min tredje medryttarhäst efter honom, ganska lustigt va? Dessutom är hon ue. Thröstur frá Teigi, precis som Tims underbara Dreygur, kul va?

tindra-aug11Jag och Tindra augusti 2011

Så jag började alltså rida Tindra sensommaren 2011. Jag visste redan innan att hon är en mycket speciell häst, både att rida och hantera. I hanteringen från marken kan hon stundtals driva en till vansinne med sitt humör (tålamooood) och hon är inte helt enkel att rida, men fantastiskt rolig och en underbar häst! Ju mer man lär känna henne desto djupare kryper hon in i hjärtat och sedan kan man inte annat än älska henne trots hennes egenheter. Hon är 100% trygg och stabil i ridningen vilket är en dröm – man behöver ALDRIG vara rädd eller orolig. Med henne kan jag göra saker jag aldrig trodde att jag skulle göra – rida långturer ut barbacka i alla gångarter utan problem t.ex., eller barbacka OCH utan träns i alla gångarter på ridbanan – och därtill faktiskt kunna styra utan mer än ett spö och en halsrem till hjälp.

tindra-galopp

Lek med Tindra juni 2012

tindra-tolt

Nu har jag ridit Tindra i 2,5 år och det är så fantastiskt kul! Hon är ett sånt glädjepiller till häst och ovanpå det dessutom riktigt fin! En lyxhäst är vad hon är. Men, som sagt inte helt enkel. Vi kämpar på för att hitta framåtandan och för att jag ska bli av med åtminstone några av mina brister – bara synd att det alltid dyker upp nya. ;) Men så är det ju att rida, man blir aldrig fullärd. Ibland ställer jag alldeles för höga krav på mig själv, ibland har vi svackor, ibland ramlar vi några steg tillbaks, men på det stora hela tror jag nog att det går lite, lite framåt hela tiden. När man rider en häst som ägs av en av sina stora hästidoler är det lätt att känna sig dålig, i jämförelse. ;) Men Malin är underbar, hur kan det vara annat än lyx att få äran att rida sin instruktörs guldklimp?!? Det har blivit en hel del lektioner och kurser och massor av ridturer tillsammans med tips och råd, och det behövs!

tindra-malin-konNu är det inte ofta det ser ut såhär, men ibland kan vi nog förtjäna en kon i arslet. ;)

IMG_0240

IMG_0125Lycka är att sitta bakom två lurviga öron i ökad tölt!

Det har blivit några tävlingar för mig och Tindra också, inga officiella men ändå. Tyvärr ställer mina nerver till det väldigt mycket, oftast är jag så nervös inför tävlingarna att jag har hjärtklappning flera veckor i förväg, svårt att sova och elaka mardrömmar om att vi ska missa vår start eller annat hemskt. ;) På tävlingsbanan glömmer jag sedan helt bort hur man rider (kan man STYRA hästen??) och blir flaxig och virrig i både kropp och hjärna. Tindra tappar lätt viljan på tävling och mitt flaxande och bankande gör det inte bättre, stackars häst. Efteråt känns det förstås mycket bättre, även om jag blir frustrerad på mig själv över att jag inte kan kontrollera mina nerver. Trots det har det stundtals gått riktigt bra och vi har fått många fina färgglada rosetter i både fyrgång, tölt och till och med i trail. :) Höjdpunkten är nog ändå öltölten förra året när vi kom på 2:a plats i vägtölten. Jag stod helt oförstående vid prisutdelningen, fattade ingenting när mitt namn lästes upp, hjälp! Hur gick det till? Tindra i sitt esse! :)

IMG_9552Fina rosetter i Finlands färger på öltölten 2013

IMG_4047

IMG_4058 Trailtävling på Stadsberga våren 2013, inklusive hästätande vattenmatta!

Tävling i all ära, men det är ändå på hemmaplan som Tindra är sitt riktiga underbara jag. Jag njuter i fulla drag och undrar om det någonsin kommer finnas någon roligare, tryggare – eller mer fotogenique! – häst än Tindra i mitt liv. Kolla bara in det här, fina hästen!

IMG_8743

IMG_8786

Och så det här med att ha egen häst. Självklart är det något jag liksom de flesta hästtjejer drömt om ända sedan jag var liten. Nu på senare år har ju faktiskt den drömmen börjat kunna bli verklighet, skolan är avklarad, jag har ett bra jobb och pengar att stoppa undan varje månad. Visst hade jag säkert kunnat skaffa häst för länge sen, men jag har alltid varit för ”förnuftig” för det, och det är väl förnuftet som gör att jag fortfarande inte har någon – det är ett stort åtagande. Just nu är jag ju dessutom så extremt bortskämd att det egentligen inte finns något skäl att ÄGA en häst – Malin är ju så enormt snäll och lånar ut sin Tindra till mig så mycket jag vill och med fria händer att hitta på vad jag vill. Som om inte det var nog så ställer hon ju upp och skjutsar mig till tävlingar, peppar och stöttar och, och, och. Bortskämd räcker inte ens till för att beskriva det, bästa hästen och helt klart bästa hästägaren någonsin! Det går inte att sätta ord på tacksamheten. :)

På tal om hästar och hästägare – visst är det väl så att människorna i slutändan betyder minst lika mycket som hästarna? Därför måste jag avsluta med en liten hyllning till de underbara människorna ute på Stall Skogsäng där Malin har sina hästar, däribland t.ex. Jill som ägde Kengan. Trots att jag ”bara” är medryttare så känner jag mig verkligen som en i gänget! Monica är världens gulligaste och roligaste stallägare, det går inte att låta bli att tycka om henne. Alla de andra hästägarna likaså, fantastiskt trevliga och roliga människor! Så mycket skratt och härliga ögonblick där ute, det hade inte varit hälften så trevligt utan dem.

Vi kan väl sammanfatta det hela med en väldig tacksamhet över alla dessa underbara hästmänniskor och vänner som gett mig ett otroligt härligt hästliv, och många fantastiska minnen från en hel rad snälla, glada, roliga, personliga hästar som gett mig så mycket lycka och kärlek! Kanske borde jag sända ett extra tack till Mökkur frá Varmalæk som ju faktiskt haft en väldigt stor del i det hela? ;) Både hästar och människor har han lyckats putta i min väg. Och självklart – äventyret fortsätter och listan med vackra minnen fylls på hela tiden!

Hejdå 2013!

tisdag, 31 december, 2013

Vilket bättre sätt att komma ikapp i en hopplöst försummad och ledsen blogg än en liten årskrönika i bilder? Vi tar och avslutar 2013 och startar upp 2014 med nya fräscha tag. Hejdå 2013!

IMG_8535Min altan och maaassor av snö vintern 12/13!

IMG_8598Utsikten från min altan över snötäckta fält (och stenhögar dolda under snön).

IMG_8728Vackra trädtoppar ute vid stallet.

IMG_8899

IMG_8903Fina hästarna i blåa vinterskymningen.

IMG_0490

Yasuragi med kusin Therése i mars 2013.

IMG_0460

IMG_0452

IMG_0411

IMG_0427

IMG_2386Ny frisyr och hårfärg på bästa ekologiska frisörsalongen Ecohair 1 april!

IMG_2844

Äntligen vår! 5 april

IMG_2831  IMG_4173Äppelträdet på gården blommar 28 april

IMG_7106b

På semester och hälsar på Malin i Västanfjärd, Finland i juli.

IMG_7066  IMG_7126

IMG_7542

Seglingssemester med familjen i augusti

IMG_7608

IMG_7606

IMG_7604

IMG_7633

IMG_7628

IMG_7669

IMG_7903

Vackra Huvudskär!

IMG_8040

IMG_7950

 

IMG_8041

IMG_8086

IMG_8173

Sadelöga med god mat på klipporna, solande och underbar solnedgång!

IMG_8118

IMG_8228

IMG_9571

Underbara altanen färdigbyggd i augusti, med oändligt stort tack till pappa (även om jag också var med och byggde).

IMG_9585

IMG_9578

IMG_9666

Katterna njuter av uteplatsen. 20 grader i skuggan i oktober!

IMG_9727

IMG_9648

IMG_9619

IMG_9762

Blommande altan i oktober

IMG_9763

IMG_9253

Tidig morgonpromenad vid havet i Årsta Havsbad oktober. Nollgradigt och havet ryker!

IMG_9326

IMG_9476

IMG_9455

IMG_9346 IMG_9345

IMG_9364

IMG_9367

IMG_9380

IMG_9375

IMG_9516  IMG_9391

IMG_9790

Höstpromenad vid stallet i oktober. Otroliga färger!

IMG_9806

Sist men inte minst, för att inte tala om allt kattgos som där varit. Hela året!

IMG_9091

IMG_7447

IMG_7373

IMG_0697

IMG_0689

Påskmys och kattgos

söndag, 8 april, 2012

Så är det påskhelg här, och vad HÄRLIGT att ha hela fyra dagar ledigt från jobbet! Välbehövligt efter allt stressande de senaste veckorna, som tur är kunde jag jobba undan en del så stressnivån när det är dags att sätta igång igen på tisdag morgon är förhoppningsvis inte oöverstiglig. :)

Långfredagen var härligt låååång och ägnades åt en massa småfix här hemma, allmänt slappande, hämtande av en massa flyttkartonger (dock inget packande…) och som avslutning på dagen – när det slutat snöa (!) – en trevlig ridtur på Tindra. Bilen som veckan till ära fått sig en grundlig tvätt blev VÄLDIGT smutsig igen, suck… Ingen idé att tvätta bilen när man är stalltjej!

Även påskafton förgylldes av en härlig ridtur tillsammans med kusin Therese som blivit medryttare på en häst i vårt stall. Jättekul! :) Vädret var blåsigt men soligt och fint, väl inne i skogen var det lä så det var riktigt skönt. Men trött blir man av blåst, kyla, värme och fysisk ansträngning, när det var dags för påskmiddag hemma hos familjen så var jag helt slut. Speciellt efter all påskmat, väldigt gott men OJ vad trött jag var! Orkade knappt röra på läpparna för att prata, haha… De som känner mig vet att jag pratar en hel del. ;) Som tur är så var jag inte den enda i matkoma, och det blev en väldigt mysig kväll med hela familjen. Det blir ett tag tills nästa gång, eftersom min äldsta lillebror Eric flyttar till Shanghai nu för att jobba. Väldigt roligt för honom, han har verkligen längtat efter att flytta tillbaks dit efter två tidigare vändor, men tråkigt för oss! Hoppas han kommer tillbaks hit till oss så småningom i alla fall och inte fastnar i Kina…

Ledighet betyder förstås ridning i massor – bäst att passa på när man har tid! – så även söndagen inleddes med en ridtur på Tindra. Jag och Malin (som äger Tindra) tog en långtur i fantastiskt skönt vårväder, lycka på hög nivå! Glad häst och som vanligt underbart trevligt sällskap. :) Malin gav mig en ”ridlektion i naturen” och jag fick en väldig massa tips och råd att tänka på. Välbehövligt, eftersom jag tagit mod till mig och anmält mig till PåsktävlingFors Gård nästa helg! :-O Det känns väldigt läskigt trots att det bara är en inofficiell tävling. Jag har aldrig tävlat i en gångartstävling tidigare, och sista och enda gången jag tävlat innan nu var Öltölten på Fors förra året när jag roligt nog lyckades knipa åt mig tredjeplatsen på ridskolehästen Tor. Det lönar sig att ha en duktig ridlärare! ;) Malin har nämligen vunnit öltölten en himla massa gånger, denna gång kom hon 2:a före mig och 1:a blev My på Kengan. Nu ska jag ju dock rida på Tindra, och det känns som att det kan gå lite hursomhelst… Förhoppningsvis lyckas jag i alla fall få till alla gångarterna, annars skulle jag skämmas ihjäl på en så gångartsstabil häst som Tindra! ;) Annars har jag inte så höga förväntningar utan det handlar mest om att överleva dagen. Jag är redan nervös så jag har ont i magen, så ni får hålla tummarna för mig nästa söndag! ;)

När jag inte varit i stallet och ridit så har jag njutit av vårsolen och kattgos här hemma i min för tillfället väldigt välstädade lägenhet. :) Stöket har inte riktigt lyckats återerövra här hemma efter allt röjande inför visningen, så det är härligt att kunna njuta en liten stund av allt det fina innan det är dags att börja packa ihop och lämna den. Förra helgen när jag fotograferade lägenheten så passade jag även på att knäppa några kort på katterna som undrade vad jag höll på med där jag kröp omkring med kameran. ;) Tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder på dem här också, börjar med min söta lilla Lova som fyller 1 år om ett par veckor. Det kan man dock inte tro, hon är fortfarande väldigt mycket kattunge, till mattes förtjusning! :)

Turkisk peppar, mums säger Lova… Knaskatt! ;)

Leica är lite mer försynt och spanade mer på avstånd. Min vackra tjej som redan hunnit bli fyra år! :)

Visst är de vackra, de fina tulpanerna jag fick av mamma till visningen?

I blomlådorna på balkongen har vildvinet och murgrönan (som överlevt hela vintern!) fått sällskap av vackra penséer!

Man märker förresten vem lilla tokfian Lova brås på… Precis som mamma Tussilago så älskar hon att ligga högst upp i klösträdet, eller gärna ovanpå bokhyllan som är ännu högre! Markbundna ragdolls, pah… Inte här inte!

Annat är det med mina ”tanter”, Dimma som redan fyllt 7 år (!!!) och så tantdotter Leica, de brukar för det mesta ligga och vräka sig i sängen. Tur att jag har en dubbelsäng så de har gott om plats! ;) Många brukar titta på bilder av mina katter och säga att de ser arga ut, men det tycker inte jag. Kanske har de lite butter uppsyn ibland, men det tycker jag är en del av ragdoll-looken. Lite blandat söta, vackra och grymma. :) Visst ser de inte arga ut i alla fall? De har verkligen bemästrat konsten att NJUTA av livet!

Sist men inte minst så vill jag önska er alla en riktigt glad påsk! På återhörande. :)

Dags att uppdatera

lördag, 10 mars, 2012

Ja, det var det för ganska länge sen va, eller hur? Som vanligt i mitt smått kaosartade liv så har jag haft fullt upp med allt och ingenting. Massor av jobb, både betalt sådant och obetalt (ideellt) i Ragdollklubbens styrelse, diverse hemsidejobb och förstås en himla massa annat. I höstas blev jag äntligen klar med min examensuppsats efter ALLDELES för många år. Examensbeviset damp ner i brevlådan strax innan nyår, så nu kan jag äntligen titulera mig äkta civilekonom. :) Det går knappt att beskriva den känslan, och efter 9 års ångest så är lättnaden minst sagt enorm! Sedan dess har jag jobbat hårt på att starta mitt ”nya liv” – kanske inte så mycket jobb- eller karriärmässigt, utan ett liv utan konstant dåligt samvete och ångest över oavklarade saker. Dags att ta tag i saker och ting och börja leva på riktigt!

Med katterna så är det förstås bara bra, de mår prima! Tre av kattungarna flyttade i juli och augusti, nu bor Boj, Fender och Gippa i nya underbara hem och jag har fått uppdateringar från alla tre som har det bra! Här hemma stannade Lova kvar – ja, så blev det i slutändan trots att jag som vanligt sagt att jag INTE skulle behålla någon kattunge. Jag kände att hon trots allt hade potential att bli bättre än mamma Tussilago och valde därför att spara henne och se hur hon skulle utvecklas. Min älskade lilla kattskara utökades från tre till fyra, Dimma, Leica, Tussilago och Lova.

Lova och Dimma njuter på den grönskande balkongen.

Lova provar ett nytt sätt att växa – jäsning i degbunke. ;)

Tyvärr blev det inte som planerat. Strax efter kattungarna fyllt 12 veckor så tröttnade Tussilago på dem fullständigt. Nästan över en natt så gick hon från att vara en fantastiskt snäll, omtänksam och duktig mamma till att vara mamman från helvetet. Hon fräste så fort kattungarna kom i närheten, flög på dem oprovocerat och gick runt och morrade konstant. Hon har alltid varit låg i rang och lite osäker kring Dimma och Leica trots att de alltid varit snälla mot henne. Nu verkade det som att situationen med de andra katterna här hemma blev för mycket och hon blev så osäker på hela situationen att hon aldrig kunde slappna av. När alla utom Lova flyttat så hoppades jag på att det skulle lägga sig, men det gjorde det tyvärr inte. Jag bestämde mig för att kastrera Tussilago för att se om hormonerna trasslade, men inte heller detta hjälpte.

Efter 2-3 månaders konstant morrande och fräsande här hemma så kände jag att det var nog. Jag var orolig för att det skulle börja påverka Lova negativt och göra henne skygg eller rädd för andra katterna – otroligt nog så var hon helt oberörd igenom det hela trots sin elaka mamma. Jag bestämde mig för att omplacera henne, och eftersom jag hade en vän som verkligen ville ha henne så kändes det inte så hemskt att se henne flytta trots allt. I september flyttade hon till sin nya husse och allt gick TOPPEN. Det tog inte ens fem minuter så hade Tussilago återgått till att vara den fantastiskt keliga, snälla, mjuka, människoälskande varelse hon tidigare varit! Lättnaden var enorm.

Tyvärr så varade det inte så länge, efter nyår fick jag beskedet av hennes nya husse att han blivit allergisk och inte kunde ha henne kvar. Att ta hem henne hit igen var ju inget alternativ men självklart ville jag hitta det bästa tänkbara hemmet åt henne – som tur är så kunde hon bo kvar så länge. Det hade verkligen inte gått någon nöd på henne, massor av kel och gos och god mat hade det blivit under tiden. Kastreringen hade gjort gott också, så vacker hon blivit min älskade Tussilago!

Det skar verkligen i hjärtat vid tanken på att stackars Tussilago skulle behöva byta hem igen. Hon är inte ens tre år gammal och innan hon flyttade hem till mig hade hon redan haft två andra hem (varav ett enbart tillfälligt), nu var hon alltså inne på sitt fjärde och skulle behöva flytta till sitt femte. :( Ibland är det verkligen hemskt att vara kattuppfödare och ha ansvar över levande varelsers liv. Vet inte om det var tur eller ödet, men det perfekta hemmet för Tussilago dök upp väldigt snabbt. En av mammas jobbarkompisar hade varit kattvakt åt mina katter i somras när vi var ute och seglade över midsommarhelgen och blev fullständigt kär i dem. När mamma frågade på jobbet om det var någon som var intresserad av en katt så sa hon genast ”Jaaaaaa!!!”. Det visade sig att hennes mamma nyligen hade förlorat sin gamla burmakatt, och visst var hon intresserad av Tussilago! De kom och hälsade på och tyckte mycket om Tussilago.

Dagen efter bokade jag in en tid hos veterinären för besiktning av Tussilago. Hon jamade hjärtskärande hela vägen i bilen och jag kände mig som världens hemskaste. Hos veterinären var hon jätteduktig och besiktningen gick utan anmärkning. Sen var det bara att åka hem och förbereda alla papper som skulle skrivas på. Ett återköp, nya köpeavtal, dubbla ägarändringsintyg, puh! Ett par dagar senare var det dags att skjutsa över henne till sitt nya hem. Blödig som jag är så kändes det jättejobbigt att höra hennes skrikande i bilen. Nya matte Lena mötte oss nedanför porten och hjälpte mig bära upp all packning – kattlåda, kattsand, klösträd, matskålar, leksaker, mat, och katt förstås. Så fort jag klev innanför dörren i lägenheten så försvann all oro. Det var ingen tvekan om att Tussilago skulle trivas här – en omtänksam djurälskande matte och husse som är hemma hela dagarna, världens sötaste lilla hund (väldigt lik Mio som Tussilago själv vuxit upp med!) som sällskap, en spännande kanariefågel och en inglasad balkong att sitta och spana ifrån! Vi pratade en stund och gick igenom alla papper noga, och det var verkligen med lätta steg jag gick därifrån sen. Jag har redan hunnit få flera rapporter ifrån Lena och det är verkligen rörande att se hur rätt allt blev till slut! Hoppas att hon hittar in hit till bloggen och ser detta sedan. :)

Hemma i kattgruppen så är det frid och fröjd. Dimma är världens snällaste gammelmormor och låter Lova göra i princip vad som helst. Vem behöver en mamma när man har en gammelmormor som låter en snutta?!? Dimma är helt klart FÖR snäll… Nu verkar det dock som att hon tröttnat på snutteriet som tur är. ;) Leica tycker Lova är en odräglig liten skit och gnäller när Lova råkar nudda henne i farten  i buset. Andra dagar är hon hur snäll som helst och tvättar och putsar, så det är inga stora bråk som tur är. Lova är för övrigt världens gulligaste katt! Hon har ett temperament utan like, så snäll och go mot allt och alla, spinner hela tiden, älskar att hänga över min axel när jag går omkring i lägenheten.

Lova 8 ½ månad

Utöver katterna så har jag också återupptagit ett bortprioriterat intresse – hästarna. Jag har förstås ridit på ridskolan i många år nu och det har varit underbart att få åka ut till stallet och få ett efterlängtat andningshål för en stund. Sedan jag slutade rida min goa medryttarhäst Kengan (Kengála) våren 2009 så har jag verkligen saknat den delen. Jag valde dock att tvinga mig själv låta bli medryttandet tills jag var klar med uppsatsskrivandet – något slags straff för min lathet tyckte jag att jag behövde. ;) Min härliga vän och ridlärare Malin frågade mig dock redan förra våren om jag var intresserad av att bli medryttare på hennes häst Tindra till hösten, och det kunde jag förstås inte tacka nej till! Välriden rolig häst med underbar ägare (i mina ögon i princip viktigare än hästen!) i ett toppenstall fullt av vettiga trevliga människor!

Tindra står ute på Skogsäng i Tungelsta, där går alla hästarna på lösdrift vilket känns jätteskönt – så ska ett riktigt hästliv vara. :) Jag rider nu Tindra ungefär 3 dagar i veckan, vi jobbar på för att lära känna varandra ordentligt och det känns som att det går lite framåt hela tiden. Jag har ridit en del lektioner för Malin vilket är jättekul – perfekt att ha en instruktör i samma stall som dessutom kan hästen utan och innan! Sen att känna att man har miiiil kvar innan man kommer ens i närheten av Malins nivå är kanske lite nedslående ibland ;) men det hindrar en ju inte från att glädjas åt framstegen i alla fall! Oavsett vad så njuter jag i fulla drag av goa söta Tindra, hon är verkligen riktigt rolig och mysig att rida.

En extra liten bonus är att Kengan (och många andra trevliga islandshästar) med matte Jill och fodervärd My också står på Skogsäng, så jag kan klappa på henne när jag vill! Kengan har tyvärr varit skadad en längre tid och vilat, men nu är hon igång och rids i princip som tidigare, så härligt. :)

Har du godis till mig? undrar Kengan

Jag ska alltså försöka bli bättre på bloggandet från och med nu, jag har saknat det en del, men sen har jag haft så mycket annat att göra att tanken på att blogga bara gett mig fruktansvärt dåligt samvete. Det är trots allt skönt att ha någonstans att ventilera lite tankar, dela med sig av glädjemoment och kanske visa lite fina bilder. Utan bloggen så har jag väldigt svårt att hitta motivationen i mitt fotograferande, så förhoppningsvis kommer den en hel del bilder här framöver. Lämna gärna en hälsning om du orkat läsa såhär långt, så jag vet om det fortfarande finns någon som är intresserad av att kika in här. ;)

På återhörande!