Åh hjälp vad livet snurrar snabbt ibland! Jag har fortfarande svårt att förstå allt som hänt den senaste veckan, men här kommer det. Varning för långt inlägg… 
Jag har ju under många många år drömt om att bo i hus, ha en trädgård att plantera mina älskade växter i och bo närmare naturen. I somras så bestämde jag mig för att börja leta hus på allvar och har sedan dess haft bevakningar på Hemnet och kollat igenom i princip ALLA objekt till salu i de områden där jag varit intresserad. För de som har lite koll på bostadsmarknaden i Stockholm så förstår man nog hur lätt det är att hitta ett hus att köpa som man har råd med på endast en lön… Åtminstone på södra sidan av stan är det i stort sett omöjligt om man inte är väldigt händig (och har pengar till omfattande renovering) eller kan acceptera att bo väldigt långt bort – och då blir bensinkostnaderna och restiden istället enorma vilket skär i mitt miljöhjärta. Jag var på visning på ett par hus men de allra flesta sorterade jag bort redan i annonsen – fel läge, för mycket renovering att göra, för dyrt, frågetecken i besiktningsprotokoll, byggkonstruktion osv.
På det stora hela kändes mitt husletande ganska hopplöst, även om jag vägrade ge upp husdrömmen. Så för två veckor sedan så snubblade jag över en annons för ett nytt bostadsområde som håller på att byggas i Västerhaninge, min barndoms uppväxtort. Trots att jag sagt att jag absolut inte ville flytta till ytterligare en lägenhet så fångade detta mitt intresse, det kändes som betydligt mer än ”bara” en lägenhet. Området byggs av BoKlok, ett samarbete mellan IKEA och Skanska, och beskrivs som välplanerade och prisvärda bostadsrättslägenheter med ”villakänsla”. Jag hade åkt förbi området ett par gånger och nu senaste gången fascinerades jag av hur snabbt det gått – helt plötsligt stod husen bara där, som om de blivit nedstrålade färdiga från himlen. Och lite så har det gått till, husen byggs nämligen i färdiga moduler i fabrik och lyfts sedan på plats med kranar. I varje hus finns sex lägenheter som alla har egen ingång, i detta område är det 42 lägenheter så det är en liten förening. På BoKloks hemsida kan ni läsa mer om området och se lite bilder, här är ett exempel på hur ett BoKlok-område kan se ut.
Jag mailade och lämnade en intresseanmälan och ett par dagar senare pratade jag med kontaktpersonen och bokade in en visning. I väntan på visningen så läste jag på allt jag kunde, kollade på bilder på andra BoKlok-hus, läste stadgar och annat spännande. Som det kontrollfreak jag är så kan jag ju inte fatta beslut utan att först ha stött och blött saken minst tusen vändor… I måndags så var det då äntligen dags att gå på visning. Pappa hade redan dagen innan varit på den öppna visningen som jag tyvärr inte hade möjlighet att gå på, där hade han fått se områdets visningslägenhet och han sa att det sett fint ut. Jag hade lyckats få en specialvisning och jag fick därför möjligheten att se just den lägenhet jag hade bokat, och eftersom mamma också var nyfiken så hon hängde med. Det var en fantastisk känsla att kliva in genom ytterdörren – så ska det kännas att komma hem! Underbart ljus, fina material, bra planlösning och så den där underbara doften av nybyggt! Lägenheten är en trea på 69 kvm med två sovrum – rena lyxen för mig och katterna, men eftersom boendekostnaden kändes rimlig så ville jag unna oss lite mer yta och ett extra rum. Jag hade förstås samlat på mig en massa frågor och svaren på varenda en kändes som en bekräftelse. Det tog inte lång tid för mig att bestämma mig – här ville jag bo!
Jag skulle få kontraktet på posten så jag kunde läsa igenom det ordentligt innan jag skrev på. Dessutom blev jag hastigt inbjuden till ett informationsmöte samma kväll där styrelsen skulle presentera föreningen och allt som kunde vara bra att veta, och få en chans att träffa de blivande grannarna också. Eftersom jag skulle på ridlektion på Fors (bara ett stenkast därifrån) vid 20.30 så passande jag på att gå dit och lyssna, mycket intressant, och det kändes bra och förtroendeingivande att höra styrelsen berätta om hur arbetet gått till.
En förutsättning för att köpa den nya lägenheten är förstås att sälja min nuvarande – och eftersom bostadsmarknaden är lite skakig för tillfället så kändes det som att det kunde gå precis hursomhelst… Inflyttningen i det nya området börjar redan i slutet på april och även om jag kunde få skjuta på inflyttningen lite så ville jag förstås sälja så fort som möjligt. På väg hem från visningen så gick jag direkt in till Skandiamäklarna i Trångsund, den mäklare som jag redan innan bestämt mig för att jag ville anlita då de säljer i stort sätt alla lägenheter här i området och därför bör anses vara experter. Dessutom rekommenderade en av mammas jobbarkompisar en av mäklarna där vilket kändes extra tryggt. Det skulle visa sig vara ett riktigt lyckat beslut… 
Vi bokade in ett möte hemma hos mig på onsdag morgon för värdering och genomgång av förmedlingsavtalet. Mäklaren tyckte min lägenhet var annorlunda och fin, lite stolt blir man allt. Även om jag vet att det finns lägenheter som är finare så har jag ändå slitit hårt (med fantastisk hjälp från mina föräldrar!) för att göra den till min egen. Både kök och badrum har jag själv designat efter hur jag ville ha dem – inget av dem är någon färdig lösning. Mäklaren tyckte att jag hade en någorlunda rimlig – dock kanske aningens överskattad – bild av hur mycket jag skulle kunna få för den. Om man hade väldig tur skulle det kanske gå, men han tyckte ändå att jag skulle sänka förväntningarna något. Tyvärr – vilket jag var medveten om – så köpte jag ju lägenheten när marknaden var som absolut bäst, så det handlade inte om att göra någon stor vinst här utan om att bara få igen pengarna och förhoppningsvis även det jag lagt ner på alla renoveringar. Vi gick igenom hur säljprocessen skulle gå till och gjorde upp en tidsplan för annonsering och visning. Eftersom jag sagt att jag ville fotografera själv så bestämde vi att jag skulle skicka över bilderna någon gång under helgen. Dock hade mäklaren en liten idé, han hade en kvinna som kontaktat honom och bett honom hitta en lägenhet åt henne i detta område. Hon hade tydligen letat lägenhet i ett par månader och varit på många visningar men inte hittat det hon ville ha. ”Jag har en, kanske egoistisk men ändå, konstig känsla av att hon har bestämt sig för att det är mig hon kommer köpa lägenhet av” sa mäklaren. Ifall jag gick med på det så tänkte han kontakta henne och erbjuda henne en specialvisning innan annonsen gick ut, vilket jag gjorde. Samtidigt poängterade han noga att jag inte skulle hoppas för mycket.
En kort stund efter att han gått härifrån så ringde han upp mig och sa att hon var intresserad och ville komma på visning dagen efter (torsdag) kl. 15.30 om det gick bra för mig. HJÄLP!!!! Snabb överslagsräkning i hjärnan, verkligen MASSOR att röja här hemma för att lägenheten skulle vara i presentabelt skick, men självklart fick hon komma och titta – det skulle ju vara fantastiskt att kunna få lägenheten såld direkt och så snabbt. Jag hade börjat röja redan helgen innan men det var fortfarande mycket kvar, katternas klösmöbler, ett stort piano och ett tomt gammalt akvarium som stod och skräpade, balkongen fruktansvärt skräpig eftersom den stått orörd sedan i höstas, och förstås mycket mycket mer, inklusive rejäl städning, putsa fönster, skjutsa iväg katterna till kattvakt någonstans etc etc. Det skulle bli en låååång kväll efter jobbet… Jag packade ihop för att åka iväg till jobbet, men så fort jag satt mig i bilen så insåg jag att det inte skulle funka. Jag ringde upp min chef och frågade om jag kunde ta ut en semesterdag (hur ofta ringer man med minus två timmars varsel och ber att få ta ut semester?!?) och hon svarade bara ”Självklart!!!” vilket var en stor lättnad. Sen var det bara att sätta igång… Jag röjde, kånkade och bar, for runt och handlade glödlampor som behövde bytas, lite blommor till balkongen och så lite frukt till ”den obligatoriska fruktskålen” som mäklaren uttryckt sig. Det var verkligen full rulle hela dagen, jag tror inte jag satt ner mer än fem minuter under hela dagen och svetten rann. Min underbara kusin och vän Therese ställde upp som kattvakt och jag var oerhört tacksam över att hon kunde komma förbi och hämta upp katterna här hemma, puh! Mamma och pappa kom över vid 20-tiden på kvällen och hjälpte mig, det var verkligen guld värt, och mamma hjälpte även till med stylingen vilket jag tror hon tyckte var kul. Resultatet blev i alla fall toppen, riktigt prickfritt, och det var med en kombination av djup tillfredställelse och fullständig utmattning som jag gick och la mig vid 23-tiden.
På torsdagmorgonen fixade jag det sista och begav mig iväg till en hemsk arbetsdag. Ja, arbetet var förstås inte värre än vanligt, men vilken vånda att gå och vänta på visningen och att mäklaren skulle höra av sig! Jag har nog aldrig varit så nervös, jag mådde verkligen fysiskt dåligt och hade oerhört svårt att koncentrera mig när fjärilarna i magen gjorde sina frivolter hela tiden. Samtidigt fick jag en hel del gjort när jag desperat försökte kasta mig in i jobbet för att ha något annat att fokusera på tills det var dags. Men tiden sniglade förstås fram och jag tror mina kollegor höll på att bli tokig på mig flera gånger om. Strax efter 16 så ringde då äntligen mäklaren. Han sa att hon tyckt att lägenheten var jättefin, men att hon ville sova på saken. Iiiiiih!!! Det lät ju visserligen positivt, men hur skulle jag stå ut med den här väntan ännu längre?!? Nåja, det var bara att försöka ha tålamod. Jag åkte ut en sväng till stallet och red Tindra vilket var väldigt skönt, perfekt sätt att rensa tankarna. Det här med att ”inte hoppas för mycket” var dock inte riktigt min stil – här var det positivt tänkande till tusen som gällde från början till slut. Allt från att göra mitt bästa inför visningen, och sen fortsätta mala ”det man vill uppnå ska man tänka på, och det man tänker på tillräckligt hårt kommer att hända”. Självklart skulle hon köpa min lägenhet, något annat alternativ fick inte finnas i min hjärna!
Klockan 8.30 dagen efter på jobbet fick jag belöningen för mitt mantra – mäklaren ringde upp och sa att hon bestämt sig, hon ville ha lägenheten, och till det pris jag begärde! ”Det är ju helt fantastiskt!!!” sa jag till mäklaren och glädjen bubblade upp så att jag var nära att skrika. ”Jaaa… Det ÄR det faktiskt!” svarade han, han trodde nog inte själv på att det skulle gå så smidigt. Kontraktsskrivningen bokade vi in till 15.45 på eftermiddagen, så resten av dagen skuttade jag runt på små rosa moln. Tur att det var fredag! När arbetsdagen äntligen var slut så åkte jag direkt till mäklaren och träffade nya köparen och skrev kontrakt. Allt gick smidigt och snabbt och jag slogs återigen av hur otroligt proffsig mäklaren var i allt – helt rätt val alltså, jag är så tacksam! På vägen därifrån så kände jag mig helt galet overkligt lycklig, hur hade allt detta gått till egentligen?!? Kvällen bjöd på ytterligare en sväng till stallet och en härlig långtur på Tindra. Inte ens det snöblandade regnet kunde sudda bort leendet från mina läppar, livet är härligt!
Eftersom det aldrig hann bli någon annons så bestämde jag mig på lördagsförmiddagen för att ändå ta och fotografera min lägenhet för att ha bilderna som ett minne, nu när det var så städat och fint. Speciellt kul att kunna jämföra med hur det såg ut när jag köpte den! Här kommer alltså en hel massa bilder, för att kompensera för den otroligt kompakta texten här ovanför. Först lite bilder på hur lägenheten såg ut när jag köpte den (fler bilder finns att se här).
Hall
Kök
Badrum
Och så kommer här bilderna på hur det ser ut nu.
Hall
..mot kök…
…mot vardagsrum…
Mot hall/kök och badrum och sovrum längst bort
Sovrummet
Badrummet
Den ökända mosaiken i duschhörnan…
Sist men inte minst min mysiga balkong där vildvinet börjar sätta knoppar (det får självklart stanna kvar och bli omhändertaget av nya ägaren!). Dagen till ära med snöoväder trots att snön smälte bort för över en månad sedan…
Jag kommer säkert sakna min fina lägenhet litegrann, det är något speciellt att få bestämma helt själv hur allt ska se ut, och min nya lägenhet kommer bli mycket mer ”standard” och på vissa sätt tråkigare. Men med lite tid och pengar så kommer jag nog kunna förändra den också så att den blir mer som jag vill ha den. Säga vad man vill om att äga sitt eget boende och allt som kommer med det – ångest över räntor, ansvar om något går sönder osv, men jag kommer nog aldrig mer kunna bo i en hyresrätt igen. Det är underbart att kunna förändra sitt hem utan att känna att man kastar pengarna i sjön.
Nu blir det en spännande väntan och en hel del flyttpackande förstås, innan det är dags att flytta till nya lägenheten i slutet av april/början av maj. Det ska bli helt fantastiskt kul och jag ser verkligen fram emot en nystart. Trots att jag verkligen tycker om min lägenhet så är det nu nedräkning tills flyttlasset går. Hur mycket bloggande det blir får tiden utvisa, men om ni inte hör av mig så vet ni ju vad jag underhåller mig med under tiden!
Åh vad roligt att läsa hela historien om hur det gick till
Än en gång: GRATTIS!