På kattfronten intet nytt

IMG_5579

IMG_5626

IMG_5576

Ja, inte mycket i alla fall. :) Katterna mår bara bra, gosiga som aldrig förr. De tävlar ofta om bästa platsen i mattes knä och är väldigt avundsjuka på den som först kom på idén att sno den. Många brukar säga att ragdolls inte är knäkatter, utan att de är bredvid-katter. Men hos mig handlar det bara om huruvida de har något val – i soffan ligger de gärna bredvid, men om det inte finns plats bredvid (t.ex. vid datorn eller när jag sitter i fåtöljen) så är mitt knä guld värt! Väldigt mysigt hursomhelst. :) På nätterna har jag alltid sällskap i sängen av minst en katt – Lova ska prompt sova ovanpå mitt täcke så att jag knappt kan röra mig.

IMG_4723

IMG_4743

IMG_4763

Katterna trivs förresten också väldigt bra i nya lägenheten. Dels är den ju lite större än min gamla – hela 69 kvm att racea på! Men framförallt så har den en väldigt spännande altandörr med glas hela vägen ner till golvet, perfekt att spana ut genom. Min lägenhet är ju i marknivå mitt ute på en äng, och vi har en väldig massa spännande saker att titta på. Rakt utanför oss så går t.ex. en rådjursstig som är mycket vältrafikerad. Ibland har jag sett dem flera gånger samma dag, och djurvän som jag är kan jag inte låta bli att tycka att det är mysigt. Men jag vet inte riktigt hur mysigt det kommer vara i vår/sommar när de börjar äta upp mina blommor…

IMG_3793

IMG_8256

Förutom en fin lägenhet så har vi förstås också något ännu bättre – en alldeles egen uteplats! Både altan och gräsmatta, till kossornas *host* förlåt, katternas, stooooora förtjusning. Jag har inte satt upp något nät på den här altanen utan istället låtit katterna få gå ut i koppel. På så sätt får de lite större yta att röra sig på, även om det innebär mer passning från min sida. Speciellt som det alltid är en eller två katter som tröttnar fort och vill in, medan de andra vill vara kvar ute. Då brukar jag ställa upp ett kompostgaller som grind och så blir det ett himla sjå att sätta på/ta av koppel på katterna när de ska in och ut. Kanske försöker jag göra/köpa en nätdörr till i sommar istället, så slipper jag lite mygg också. Oavsett vad så är det värt lite pyssel för att de ska få njuta! Släppa dem helt lösa vågar jag inte, hönsmatte som jag är…

IMG_5514

IMG_5562

IMG_3962

IMG_3949

IMG_3880

IMG_3895

IMG_3964

IMG_3935

IMG_3983

Min uppfödning har ju legat lite på is de två senaste åren. Lova är ju fertil nu sedan ett år tillbaks, men jag har varken haft lust eller ork att ha några kattungar. Dels har Lova känts väldigt mycket som en kattunge fortfarande och jag ville passa på att njuta av hennes ”kattungevis” så länge det bara går. Men mest är det så att hela uppfödarvärlden har mest gett mig ångest, så mycket måsten och plikter och konstiga människor och bekymmer och orosmoment. Jag har ju flera gånger tidigare funderat på att helt lägga ner min uppfödning eftersom jag tyckt det varit så jobbigt. Man ska hitta hane, oroa sig för att parningen inte ska fungera, för att något ska gå fel under dräktigheten eller födseln, att de ska behöva stödmatas i 3-4 veckor, att kattungarna ska bli sjuka, att man inte ska hitta bra hem till dem, att man ska råka sälja till någon knäpp köpare, eller att man inte orkar vara tillräckligt mycket stöd till de fantastiska människor som tillslut öppnar sitt hem för de små. Det är verkligen fantastiskt att ha kattungar och ibland när jag tittar tillbaks på gamla bilder så knyter det sig verkligen i hjärtat. Men att fortsätta är inget lätt beslut.

IMG_5668

IMG_4985

IMG_4896

IMG_4425

IMG_4437

IMG_4572

Med tanke på hur mina senaste år varit så har jag tvingats att verkligen fundera på vad jag tycker är viktigt och vad jag vill prioritera i livet. Det går inte att fortsätta som jag gjort, det kommer med stor sannolikhet leda till den berömda väggen i slutändan. Jag har släppt taget om känslan att jag ”måste” fortsätta min uppfödning, för det måste jag inte. Jag har valt att låta katterna vara mina familjemedlemmar istället för en del av min uppfödning. Jag har ingen som helst önskan om att skaffa mig fler avelskatter heller, att ha en fertil katt känns nästan för mycket just nu (även om hon är världens snällaste och verkligen inte innebär något problem alls som fertil).

Samtidigt har faktiskt ett beslut vuxit fram sakta men säkert de senaste månaderna – jag planerar ändå att ta en kull efter Lova. Inte nu, men förhoppningsvis i höst, och självklart förutsatt att hon går igenom ultraljud av hjärta och njurar först! Största delen i det beslutet beror på några av mina uppfödarvänner, nämligen Marina och Lars som har S*Grand Gathinoz ragdolluppfödning. De äger Ceazar, S*Krymlas Chocolate Fantasy Fudge, som är pappa till min allra första kull och därmed ”stamfader” till mina avelskatter liksom Dimma är min ”stammoder”. Förutom att de är väldigt trevliga och superseriösa uppfödare så har de också en jättefin och supersnäll hane, S*Grand Gathinoz Teddie Tango, som jag tror kan passa Lova jättebra. Det bästa är att Marina och Lars ser fram emot parningen lika mycket som jag, eller kanske mer? :) Jag vill inte spara någon kattunge till avel själv, så det idealiska för mig är att sälja den bästa kattungen till dem så att de kan förvalta både Ceazars och min Dimmas gener vidare i deras avel. Om allt går enligt planerna så kan jag sedan lugnt fundera på om jag vill kastrera Lova efter kullen eller fortsätta avla själv.

IMG_5307Dimma och Ceazars kull, ostkullen

Oavsett vad så har jag ju världens mysigaste katter här hemma! De är verkligen min lilla familj, så självklara att jag inte vet vad jag skulle göra utan dem.

IMG_3869

IMG_3702

IMG_3728

IMG_3739

IMG_3782

IMG_3802

IMG_3828

IMG_8334

IMG_8338

IMG_8297

IMG_8313-2

IMG_8332

2 svar till “På kattfronten intet nytt“

  1. MalinS skriver:

    Vilka underbara kattbilder! Bildenpå”ostkullen” är ju bara helt bedårande!

  2. Hej!
    Vi på kattsajten har sammanställt en länklista över Sveriges kattbloggare – och du är en av bloggarna vi har lagt till på listan! Du hittar länklistan här: http://www.hemmetsjournal.se/katt/Hem/Lankguide/. Länka gärna tillbaka till oss! Mvh Ingrid, Hemmets journal/kattsajten.

Lämna ett svar