Tussilago har ju bott hemma hos min kusin Therese och hennes familj nu i nästan en månad. Det kändes bäst så eftersom jag inte ville stressa katterna här hemma i onödan med att föra in en främmande katt till dem, speciellt inte Snödroppe och Scilla som ändå skulle flytta inom en snar framtid. Men nu när både Snödroppe och Scilla flyttat till sina nya hem så ville jag såklart få hem henne så fort som möjligt! Så igårkväll efter Scilla flyttat och alla plikter var gjorda här hemma så begav jag mig iväg hem till familjen Bennström.

Som vanligt pÃ¥ bjöds det pÃ¥ god middag där – mums! Jag har blivit en riktigt snyltare hos dem och kommer ofta över pÃ¥ middag, men jag tror som tur är att de mer ser mig som trevligt sällskap. Jag kommer Ã¥tminstone aldrig oinbjuden, och sÃ¥ hade jag med mig en nybakt kladdkaka som muta! Det blev middag och sen mys framför TVn och ”Natt pÃ¥ museet 2” med sofforna fulla av bÃ¥de människor och katt. När filmen var slut var det dock dags att packa in alla Tussilagos saker i bilen och bege oss hemÃ¥t. Alla sa hejdÃ¥ till Tussilago och lite ledsamt kändes det nog, men vi bor ju nära och förhoppningsvis har de snart en valp pÃ¥ intÃ¥g där hemma som kan fylla huset igen. Men jag är i alla fall otroligt tacksam för att Tussilago fÃ¥tt bo där den här tiden, tack hela familjen Bennström för att ni tagit hand om henne Ã¥t mig! Tussilago kallas nu för övrigt nästan jämt för Tussi, ett mycket tacksamt smeknamn för hon är verkligen en riktig pälstuss!

Väl hemma så stängde jag i lägenheten så att Dimma och Leica fick vara i vardagsrummet, och jag och Tussi höll oss i köket, badrummet och sovrummet. Där fick hon smyga runt och undersöka lägenheten ifred från de stora damerna. Men huuuua vad läskigt tyckte Tussi när hon fick syn på Dimma och Leica som nyfiket spanade på henne genom glasdörren! Dumpad på ett okänt ställe som lukade främmande katt, och dessutom bli utstirrad av två MONSTER. :-O Hon fick spendera kvällen och natten separerad från de andra för att få en chans att landa lite. Hon ägnade halva natten åt att sova i min säng, och den andra halvan åt att smyga runt och undersöka och buuusa. Hon är minsann smygbusig lilla tjejen! Så fort jag ropade på henne så hördes ett litet pip och hon kikade ut någonstans.

På morgonen var det dags att öppna dörren och släppa ihop katterna. Tussi tycker de andra katterna är jätteläskiga och fräser och morrar så fort de kommer nära, medans Dimma och Leica funderar lite på vad fräsbollen håller på med. Leica är nyyyfiken och har varit framme för att kolla in henne närmare, men hon är inte speciellt pedagogisk för hon börjar morra sjungande så fort hon kommer för nära, vilket Tussi förstås inte är sen att svara på. Men mer än lite pipande har det inte varit ifrån Leica utan hon verkar ganska nöjd med livet. Hon tyckte Tussis lilla klösträd var jäääättemysigt och låg där och sov flera timmar idag! Dimma däremot har verkligen förvånat mig, genom att inte bry sig ett skvatt. Hon är väldigt ranghög vilket vanligtvis innebär att hon morrar åt allt som går att morra åt, och så håller det på så i flera veckor. Nu har hon dock inte sagt ett knyst ens när Tussi fräst och morrat åt henne utan bara tittat på henne och totalignorerat henne. Duktig Dimma! Fast jag tvivlar i och för sig på att det håller i sig, så när Tussi blir lite modigare så kommer väl Dimma tycka att det är bäst att sätta henne på plats lite.

Eftersom jag var ledig idag och hade en hel del jobb att göra vid datorn, så har självklart Tussi gjort mig sällskap där. Att röra sig nedanför skrivbordet är lääääskigt så det har inte blivit några längre promenader. Från ena sidan av dataskärmen till den andra, det är ungefär lagom i ragdollväg, och ibland har det till och med blivit en vända till pianot som står bredvid skrivbordet! De obligatoriska bilderna behövs förstås. Först två stycken i dagsljus.

Det blir ju mörkt väldigt tidigt nu, så resten av bilderna har ingen vidare kvalitet men det får ni stå ut med. Här är en skön stil på min skrivare som katterna tycker är mycket skön att ligga på! Bra utkikspost är den också eftersom man kommer så högt upp.

Sedan fick Tussi en liten myskorg att sova i istället för att försöka gömma sig bakom akvariet. Det gÃ¥r liksom inte sÃ¥ bra att gömma sig bakom ett (tomt) genomskinligt akvarium. Det blev ett vilt viftande med en leksak för att ens fÃ¥ henne att öppna ögonen…

…vilket sÃ¥klart innebar att Leica hoppade upp pÃ¥ andra sidan efter leksaken, vilket Tussi inte ALLS blev glad över. FRÄÄÄÄS! Och tydligen är det ännu mer skräckinjagande om man blundar samtidigt..?

När Leica försvunnit så lägrade sig lugnet igen och vi har spenderat ytterligare någon timme med att sova djupt, med tassarna stundom viftande i drömmarna. Söta Tussilago!

Nu är det bara att vänta och låta katterna börja vänja sig vid varandra. Det kommer nog ta ett par veckor men jag tvivlar inte på att det kommer gå bra. Jag vägde för övrigt alla katterna idag eftersom Tussi (i likhet med både Dimma och Leica) redan vid ett halvårs ålder börjar anta formen av en mindre valross. Suck! Tussi väger 3,8 kg, medans Leica och Dimma som är nerbantade och slimmade väger 3,7 kg respektive 4,0 kg. Så jo, det blir nog till att börja så smått med bantningskuren på Tussi också, vilket alltså innebär mindre torrfoder och mer blötmat. Än så länge har hon inte varit speciellt intresserad av mat överhuvudtaget, men vi får väl se hur det går!