Natten till i fredags kom jag som sagt hem från min veckas semester i Italien, och det var väldigt skönt att få sova i min egen säng den natten! Borta bra men hemma bäst stämmer ju faktiskt ibland. 
Hela fredagen ägnades sedan åt diverse inköp, uppackning, tvättstuga och sådant spännande. På kvällen åkte jag över till mamma och pappa och åt middag och gosade med katterna som bott där under tiden jag varit bortrest. De verkade trivas alldeles ypperligt och busade massor med varandra, så skönt att se! Jag skulle upp och jobba igen på lördagen så jag lånade gästsängen hos dem för att få ytterligare några timmars kattgos – jättemysigt!
Lördagen ägnades på jobbet och där var det det kungliga bröllopet som var i fokus. Vi hade tvn på i bakgrunden hela dagen (helgerna är väldigt lugna) och det var faktiskt roligare att se än jag trott. Hade jag varit ledig hade jag troligtvis inte tittat alls för kungafamiljen är inte direkt något som intresserar mig i vanliga fall, men bröllop är ju alltid kul! Roligast var att se när brudparet klev ut på Lejonbacken efteråt, de såg verkligen glada och lyckliga ut. Måste annars vara fruktansvärt tungt att vara en kunglighet, så jag är inte avundsjuk!
Efter jobbet åkte jag direkt hem och packade det sista inför semester nummer 2, i Fisksjön utanför Karlskoga. Tidigt på söndagmorgonen packade jag in mig själv och Elisabeth i bilen och åkte för att njuta av lite lantluft i ett par dagar. Här finns goa Tim (som hade Silverkedjan där jag praktiserade för många många år sedan) med familj, snälla Classe och otroligt gulliga barnen Vidar och Eskil. Här finns också ett gäng islandshästar förstås, Svarten, Skjóna, Veigur, Teista, Tilraun och otroligt söta inackorderingen Saga med trevlig matte. Vi har njutit i fulla drag av sol och värme och trevligt sällskap, en långritt i vacker natur och MASSOR av tölt på underbara Teista, supergod grillmiddag och många timmars pratande om allt och inget. Fantastiskt avslappnande och SKÖNT! Bilder kommer när jag hinner och orkar fixa in dem i datorn.
Måste förstås visa er lite Italienbilder som utlovat. Mesta delen av tiden spenderade vi vid olika sjöar, belägna uppe i bergen och därför ”svala” enligt Sophias italienska vänner. I våra ögon fantastiskt varma för att vara i mitten på juni! Första dagen åkte vi med hennes kollega Marco som visade oss Lago di Lamar – världens härligaste sjö! Ganska mycket folk där på dagen men jämfört med en svensk sjö ganska glesbefolkad.
Sophia och Marco kommer gående från den lilla pizzerian/baren/fiket intill sjön.
Tog en utsiktsbild över sjön innan vi åkte, men denna bild kan inte på långa vägar visa hur underbart det var. Kristallklart vatten i en härlig mörkblågrön färg. Fler bilder kommer här nedanför då vi besökte denna sjö många gånger!
Intill Lago di Lamar låg Lago Santo, och detta var en riktigt overkligt turkos sjö. Jag tog några bilder ut genom bilfönstret på vägen hem, visst är det vackert med bergen i bakgrunden?
Landskapet där uppe i bergen var otroligt, det gick inte att se sig mätt på det. Bergen tornade upp sig överallt runtomkring och hjärtat slog volter för det kändes så magiskt!
Även hemma i Sophias studentrum var utsikten otrolig. Jag tittade ut genom fönstret när vi kom hem och sa att ÅH, detta bara måste jag fotografera!
Dag två åkte vi med två andra av Sophias kollegor till Italiens största sjö, Garda. Det var en helt annan karaktär på denna, enormt stor och väldigt blåsig – och därmed mycket populär för surfare och seglare. Förvånansvärt nog varmast av de sjöar vi badade i trots att den är både stor och djup. Även här var bergen helt otroliga!
Stranden var stenig (anlagd) men ren och fin, och vattnet kristallklart även här.
Söta Sophia poserar i vattnet. Vi hade en superskön dag med toppenfint väder!
Dag tre var det dags för mig och Sophia att ge oss ut på egna äventyr. Vi hade fått lite tips från Marco om vart vi kunde åka och bestämde oss snabbt för att köra till Lago di Tenno enbart utifrån bilden på Google som Marco visade oss. Så vi gav oss ut i bergen och det gick som sagt JÄTTEBRA att köra trots branta bergsvägar a la serpentiner. En bra bit upp på berget stannade vi för att fika i en olivlund med en sagolik utsikt över dalen. Inte mycket kan bräcka detta…
Ett par minuters bilväg därifrån låg Tenno och vi hittade snart till sjön. Det går inte att beskriva med ord hur fin den var och det var värt varenda minut på (den iofs väldigt trevliga) bilresan.
Vi placerade oss i backen bland olivträden på våra filtar och solade och badade och njöt i många timmar. Vi simmade runt där i det klara turkosa vattnet och tittade på bergen och bara skrattade galet och lyckligt, länge länge! En av de bästa stunderna på hela resan och denna sjö ska man bara inte missa.
Dag 4 var måndag och då var det dags för Sophia att jobba igen. Jag följde med henne till jobbet på morgonen och fick en rundvisning runt hennes labb – väldigt intressant och kul att se! Därefter lämnade jag henne att jobba ifred och så tänkte jag bege mig ut på en liten biltur med kameran i högsta hugg. Såhär såg landskapet ut utanför den lilla by där Sophia jobbade, San Michele. Vinodlingar överallt, och så vackert med rosor planterade i änden på varje rad. Jag frågade en av Sophias biologvänner om varför och tydligen ska rosorna dra till sig ohyra (men det fungerade inte speciellt bra fick jag höra).
Några minuters bilväg norr om San Michele hittade jag en vacker liten by som hette Salorno. Jag tog en promenad med kameran och förevigade lite vackra byggnader, blommande balkonger och vackra vyer.
Byns lilla närbutik var rätt söt också. 
Efter promenaden bestämde jag mig för att jag ville åka upp i bergen. Man såg lite hus där högt uppe så jag förstod att det skulle finnas en väg dit i alla fall, så jag följde huvudgatan hela vägen genom byn och upp längs backarna. Här fanns vinodling på vinodling, en massa vacker skog och vidunderlig utsikt! Detta var ungefär halvvägs uppför berget och det är svårt att se på bilderna hur högt upp jag var redan här.
Nere i dalen syns byar och stora industriområden runt en bred flod och motorväg som ett lilleputtland.
Sedan fortsatte jag åka, och åka, och åka, och åka… Vägen var brant på sina håll och vi tuffade vidare bilen och jag. På vägen upp körde jag om två cyklister som tydligen bestämt sig för att ta en ”liten cykeltur” uppför ett berg på en sisådär 1 km höjd. Imponerande! Själv nöjde jag mig då med att trycka på gaspedalen. Dessa bilder tog jag när jag nästan var ända uppe. Här mötte jag en bonde som körde runt på en miniäng på sin traktor, han tittade väldigt suspekt på mig där jag traskade runt med kameran.
Här syns min söta Fiat Panda också, parkerad så snällt i väggrenen.
Flera gånger var jag nära att vända då det inte kändes som att vägen ledde någonstans, men jag tyckte det vore dumt när jag ändå ägnat nästan en timme åt att åka uppför berget. Och tur var det, för några krökar senare hittade jag detta! En äkta liten alpby med tillhörande jordbruk.
När jag följde vägen till sitt slut så upptäckte jag att jag hamnat vid ett stort naturreservat vid namn Monte Corno. Här fanns ett par bostadshus, ett gästhus/värdshus och en kyrka. Otroligt Tyrol-inspirerat (området heter Syd-Tyrolen) men väldigt sött!
Luften var otroligt klar och skön att andas, här uppe var det svalt och lite regnkänsla strax under molnen. Riktig frihet att blicka ut över alpängarna och se utsikten där nere, nästan 1 km längre ner.
På vägen ner stannade jag flera gånger för jag blev bara tvungen att fotografera den vackra utsikten!
Vid botten av berget hittade jag en sån söt byggnad. Nästan ett tecken elller vad säger ni?
På eftermiddagen hämtade jag upp Sophia på jobbet och så bestämde vi oss för att åka upp till Lago di Lamar igen. Vi packade ner middag (jättegod tonfisksallad) och begav oss upp till den nu i princip folktomma sjön och åt vår middag på filtar vid vattnet. Lugnet här var helt fantastiskt! Luften var lite kylig men vi bestämde oss ändå för att bada efter maten – och det ångrade vi verkligen inte! Ännu ett underbart ögonblick som man bara vill spara i själen för evigt.
Faktum är att det var så otroligt härligt att vi gjorde favorit i repris de två återstående kvällarna efter att Sophia kom hem från jobbet. Vi packade ner maten och åt vid sjön, de två sista dagarna så regnade det en hel del på dagarna så temperaturen i luften var inte alls speciellt varm. Men fåglarna kvittrade som en hel orkester i den i övrigt knäpptysta dalen, och när vi badat klart och var alldeles fyllda av harmoni långt in i själen så klädde vi på oss och satte oss i den varma bilen och åkte hem och tittade på film. Kan det bli mysigare? Såhär såg det ut de sista dagarna, molnen låg väldigt lågt pga regnet och det kändes så overkligt och otroligt vackert.
Här är Sophia nere vid sjön och plockar fram maten. Sjön var alldeles spegelblank och molnen låg som en dimma runt omkring oss. Fåglarna sjöng så himla vackert, jag filmade lite med min iPhone och måste försöka lägga upp lite bilder här senare för det måste bara höras! Jag tog en sväng med min kamera också förstås. Kan ni se hur vackert det var?
Mysigaste Sophia efter ett av våra kvällsdopp.
Avslutar med lite bilder från Lago di Santo som låg intill. Jag längtar tillbaks till bergen, stillheten och sjöarna. Mmmmm vad livet är underbart!!
